After visiting an Eco Now fair I’m amazed that green stuff is still so green. And ugly. It’s the inside that counts, I know, but how will these ideas reach out without having the slightest chance to match up to all the other brands and their attraction power. And why not use the possibility to stand out from the ordinary when having an eco angle. Like the Good Wheel electrical driven scooter. Great idea. Silent as the forest. But looking like any other plastic version on the road. Or the clever flooring holding all the ventilation and electrical for an office or retail space. Still looking like any random carpet ever seen. Some highlights thought to see large companies like pen brand Bic are changing the scenery, and Arla with the largest amount of eco dairy products in Sweden making difference by reaching as consumer as they do. And the visit made me think through all my own choices, not always made from a green perspective I’m afraid.
Tack alla för en fantastisk webbfredag! Längesen det var så roligt att vara på kontoret. Bilder finns nedan, eller se alla direkt på Webbfredags Flickr.
“They are a hangover from old-school thinking about branding. There is no desire by the public for a new logo. They are simply an old-fashioned approach to differentiating products or services.”
Lite tillspetsat, men intressanta tankegångar om logotypens existensberättigande.
Läs hela inlägget (och kommentarerna) på Logo Design Love.
Jag brukar inte ödsla energi på att bli internet upprörd – ännu mindre skriva om det. Men jag fattar inte varför man låter det här gå igenom. För vems skull publiceras detta klipp genom SVT? Ur mitt perspektiv gör vi bort oss på en nationell nivå.
Jag skäms för Sveriges skull. Självklart ska internet vara en fri plattform att publicera (nästan) alla åsikter men det är ignorant att inte inse att vilken kanal man väljer att distribuera sin åsikt igenom ställer olika krav på meddelande och media.
Jag förstår att detta är gjort med en glimt i ögat och att det är vad som kanske förväntas från Magnus Uggla. Att det är som underhållare, inte som debattör eller representant för Sverige som han uppträder. Men de plågsamma närbilderna på Prins Philip och forumet. Och texten(!?) För mig blir det lite mycket, lite jobbigt.
Om någon har fler idéer/inspiration så skicka gärna över! Håller på att utforska hur vi kan använda text för en ny Give Hope kampanj jag arbetar på. Kontakta mig.
Här har ni min skidåkarallegori. Du har säkert din egen sport eller annat som går att överföra till när allt stämmer eller inte: dykning, middagar, gymmet, partymingel, löpträning, cykling, shoppig, snowboard…
Att göra det vi gör känns ungefär såhär:
Ibland flyger man fram i ett vinkelrätt spår, föret är perfekt, helt rätt vallat, solen skiner, halva tiden åker jag om alla jag kommer ikapp och snart ligger jag först: FLOW :idéerna klickar i, alla är med, allt är möjligt, energin bara finns där och växer.
Lika ofta är spåret fullt med folk, alla är i vägen, det går inte att köra fort, pulkor i spåret, hundar, folk med uråldrig utrustning och åkstil, obefintliga spår: MAD :allt är rörigt, snurrigt, ofokuserat, idéerna får aldrig fäste eller landar.
Ibland är det en litet flimrade elljusspår med hälften av lamporna trasiga, spåren syns knappt, det är ensamt, bakhalt och kallt: LOST :idéerna är svåra att hitta, osäkerheten sprider sig, känslan av ensamhet skapar irritation och motsättningar.
Då och då har man en son eller dotter framför sig i spåret och behöver skydda, guida, peppa och kanske locka med lite varm choklad för att komma framåt: COACH :ett underbart, roligt läge att få chansen att se saker med nya ögon genom praktikanter eller nyanställda, men också tålamodsprövande att inte kunna köra på i fullt fart.
Just nu är kroppen tung efter helgens mil i benen och armarna vilket i sig är ett behagfullt tillstånd, men snart kommer det att börja dra i musklerna igen efter mer. Precis som kroppens muskler blir en kreatör aldrig riktigt nöjd.
