Det här är jättetufft

Jag älskar internet. HTML 5 är väldigt häftigt.

Tack för senast!

Tack alla för en fantastisk webbfredag! Längesen det var så roligt att vara på kontoret. Bilder finns nedan, eller se alla direkt på Webbfredags Flickr.

Claudio & Claudio

Klickspelet, snart online med ny toplist feature…

Pyk har alltså gått på Beckmans.

Heja Kristian!

Skål

och skål!

Webbskägg

Bjarne (IW) med Hasse (Bambuser)

You got mail

Virus

Senare, när stativet hade tröttnat…

Kommunikation genom text, Google

Apropå min lilla serie om emotionella budskap helt genom text, har ni sett Google nya (Super Bowl) reklam? Gillar den mycket…

Tack till Kaj för heads up!

Kom igen

Jag brukar inte ödsla energi på att bli internet upprörd – ännu mindre skriva om det. Men jag fattar inte varför man låter det här gå igenom. För vems skull publiceras detta klipp genom SVT? Ur mitt perspektiv gör vi bort oss på en nationell nivå.

Jag skäms för Sveriges skull.  Självklart ska internet vara en fri plattform att publicera (nästan) alla åsikter men det är ignorant att inte inse att vilken kanal man väljer att distribuera sin åsikt igenom ställer olika krav på meddelande och media.

Jag förstår att detta är gjort med en glimt i ögat och att det är vad som kanske förväntas från Magnus Uggla. Att det är som underhållare, inte som debattör eller representant för Sverige som han uppträder. Men de plågsamma närbilderna på Prins Philip och forumet. Och texten(!?) För mig blir det lite mycket, lite jobbigt.

Apropå text

Johan Thurfjell, Untitled.

Om någon har fler idéer/inspiration så skicka gärna över! Håller på att utforska hur vi kan använda text för en ny Give Hope kampanj jag arbetar på. Kontakta mig.

Palindromfilm: text kan vara så otroligt starkt

via Swiss Miss

Arduino + LCD = sant

Körde en första Arduino session i Stockholm idag. Info om den finns här. Nedan kan ni se Björns fina Bambuser stream. Siktar på att få ihop en Getting started WS snart!

Super Strikers och Identity Works gifter sig

Japp. Det gör vi. Jag vet egentligen inte om det är en nyhet men det är allafall formellt nu. Efter att ha arbetat tillsammans under samboavtal sedan maj i år så var det nu i veckan ett bröllop. Ett borgerligt och i allra högsta grad stelt bröllop men essansen var densamma; nu förenas två parter som funnit varandra för att dela framgångar såväl som motgångar. Det här är ett roligt förhållande – faktum är att det är mitt roligaste hittills! Och bakom det ligger en kärlekshistoria värd att berätta, åtminstone en short-version…

Jag blev lämnad…

För mig började den med ett förhållande som tog slut – efter några månader med Handelsbolaget Svensk Formagentur bestämde jag och Conrad oss för att gå olika vägar. Conrad hade träffat en ny, Jonas Hombert hette han och var VD för Jaycut. Jag sökte tröst hos min och Conrads gemensamma vän Kaj Drobin. Han förstod, sa rätt saker – en riktig dunderkille. Och helt plötsligt så satt vi där på kontoret – jag och Kaj och var bolagsmän. Det var lite trevande i början; vi sprang mellan modevisningar, plåtningar, filminspelningar och events. Vi visste ungefär vad vi ville göra och gjorde allt annat också. Vi hade ett kontor på Stora Essingen. Här satt en fotograf som heter Dante, en musiker som heter Tim, en viking som heter Gustaf, en duktig reklamstudent som heter Carl-Fredrik och åtminstone 3 personer till på genomresa. En otrolig känsla av att vadsomhelst var möjligt låg konstant i luften.

Det gamla och helt fantastiska kontoret som nu ska få bli ett lab för att utveckla idéer för design, teknik och kultur.

Det var inte ovanligt att vi själva hoppade in i bild under plåtningar och jobb för att få ihop situationen.

Skype konferens.

Under tiden med Conrad hade vi utforskat möjligheter att skapa en digital lösning för hanteringen av gästlistor. Ett problem som var återkommande för nästan varje event vi hade insyn i. Och vi bestämde oss för att göra slag i saken. Genom Conrad kom vi i kontakt med ett gäng som kallade sig själva för Hink|Studio som tydligen skulle kunna hjälpa oss. HINK|Studio var två killar som satt i ett hus i Vällingby med en vinkyl och två datorer. De heter Leo och Alex och är idag två av min bästa vänner. Jag, kaj, Leo och Alex hade en parmiddag vid lunchtid på en sushi-restaurang och var väl igång dagen efter eller dagen efter det. Sen höll vi igång och gör det fortfarande. Vad som skulle tagit ett par veckor under en sommar tar idag varenda vaken sekund och jag önskar ofta att det fanns mer tid att ge. Super Strikers var ett faktum.

Bolagsmän.

Vi ser verkligen inte tuffa ut. Herregud, vi gör så gott vi kan.

Efter ett tag blev vi några till. Till höger i bild sitter Samuel och Martin som nu startat världens bästa Adoreyou.se.

Julfoto 2007.

Billie fick vara händer i vår första Spotify-film.

Alex, Billie, Samuel, Leo, Martin och Kaj… Super Strikers!!!!

Ett tag hade vi väldigt många domäner, vi såg det lite som att köpa land på internet. Sen kom alla fakturor…

Tillsammans gjorde vi bl.a. Identity Works sida – den som jag skriver på just nu. Det var för ca 1 år sen. Om någon då hade sagt till mig att jag någon gång skulle skriva något annat än Lorem Ipsum text här hade jag varit tvungen att säga emot. Vi hade kommit i kontakt med IW genom vår vän och (på vissa sätt) kollega Walter Naeslundsom då frilansade här som kommunikationsstrateg och som just kommit igång medHonesty. Sidan var en minst sagt utdragen process och såhär i efterhand kanske det var tur. För i alla smärtsamma korrvändor och omtag lärde vi känna varandra ganska bra. Våra samtalsämnen spillde över och växte sig till projekt. Roligast var Give Hope som vi fick göra för Barncancerfonden och fortfarande jobbar med. Och genom projekten växte vi ihop. Jag kommer ihåg månaderna innan vi flyttade in. Hur vi kunde spendera en hel arbetsvecka på IW kontoret i arbetsmöten kring alla de projekt vi drev gemensamt. Hur den artiga fasaden man har då man lär känna något byttes ut mot något mer otvingat och ärligt och hur den övergången förde oss närmre istället för att avskräcka. Jag kommer ihåg hur man började hämta kaffe själv ur den fina espressomaskinen när man kom på möten. Jag kommer ihåg hur de många ansiktena i ateljen en efter en fick ett namn och en historia knuten till sig. Och nu när vi gifter oss så känns det inte ens som att det är den stora grejen. Mer en naturlig fortsättning, ett ömhetsbevis men inte mer. För det är inte själva förhållandet det handlar om, det är livet man lever tillsammans. Det är vad vi gjort och vad vi gör av detta som det handlar om. Jag har väldigt goda förhoppningar för den kommande tiden. I goda vänners lag. Kram // C

Identity Works kontoret…

Nya vänner! Alexandra som är en jätteduktig designer, en till Super Striker som heter Tobias, Leo såklart – Thomas är bäst och fantastiska Ariella som snart lämnar oss tyvärr.

Arduino Workshop och lite tid i London

Det har redan gått fyra veckor sen jag och Kaj åkte till London för att gå på Tinker.it’s Arduino Workshop och det är på god tid att jag bidrar med ett inlägg som delar erfarenheten.

Vad är Arduino?

Ja du. Det är en open-source hårdvara för utveckling av fysiska installationer. Essensen är en mikroprocessor man kan programmera, ett chip typ. Enkelheten att omprogramera Arduino chippet gör att det lämpar sig bra för konstnärer, designers eller för att prototypa. Genom att koppla det till olika komponenter kan man skapa allt mellan himmel och jord. T.ex. så skulle det kunna vara en lampa som anpassar sig till det övriga ljuset i rummet för att hålla det på en konstant nivå - en sån skulle man ju vilja ha! Men man kan också koppla ihop det med en dator eller internet. T.ex. skulle man kunna koppla in ett Arduino chip i en elektrisk kaffemaskin på ett café så att varje gång man tar en kaffe registreras sorten, kopplas till ditt (RFID?) medlemskort samt läggs upp i din kundprofil. Som ett Nike + för koffein junkies typ, det vore ju kul! ??..

Poängen är att det finns massa komponenter man kan koppla till och styra på olika sätt. Det är verkligen en sån grej där bara fantasin sätter gränser -jag har just nu uppenbarligen ingen….

Och mycket av det här har man ju alltid kunnat göra men Arduino gör det tillgängligt på ett annat sätt! Läs gärna mer på tinker.it som arrangerade det hela.

Här följer lite väldigt random bilder.

Vi bodde i ett tråkigt business hotell i Kensington där de hade låst fönstrena. Det var helt ok.

Själva Workshoppen låg dock i Hoxton i östra London. Det tog typ 1,5 timme att åka dit. Där var det allafall fint och bredvid lokalen fanns en supermysig marknad.

Där kunde man få hamburgare och annat gott.

Och vädret var jättefint.

Högst upp i vänster är Arduino chippet, det är det man programmerar. Närmast är själva breadboardet,  i prototyp stadiet kopplar man sin komponenter till denna för att enkelt testa funktionalitet. Här har jag fått två Led lampor att lysa, självförtroendet var på topp – jag måste vara ett geni.

Lite random sladdar, resistorer och sånt.

Det är Nick, han är Senior Technologist på Tinker.it och världens bästa pedagog och lärare.

Arbetet är delat mellan att förstå dem elektroniska kopplingarna samt kodspråket bakom.

På kvällen träffade vi vår vän Bubben som var och hälsa på sin fantastiska flickvän Olivia som är sångare i bandet The Guilty Ones. Hennes musik kan du höra här.

Vi gick till en pub / bageri i east London och drack öl och åt brownies.

Sen åt vi en engelsk frukost på vårt engelska kontor innan det var dags för round 2.

Workshoppen hölls i Space Studios. Världens bästa lokal.

På kvällen träffade vi Anette och Helena och gick till en koreansk restaurang Olivia hade tipsat om som hette Koba.

Som ni ser på Kaj så var det väldigt gott.

Och drack koreanskt starkvin.

———————————————————————-

Helgen var helt fantastisk på flera sätt. Arduino är sjukt kul att pyssla med, även som amatör med minimala kunskaper inom processing. Jag och Kaj tittar nu på möjligheter att få göra en likadan workshop här i Stockholm i syfte att inspirera fler till att utforska möjligheterna i Arduino. Om någon läser detta och tycker det låter intressant så snälla hör av er.

Imorgon ska jag träffa duktiga Björn Falkevik som faktiskt redan kört en mini Workshop här i STHLM. Vi ska snacka ihop och förhoppningsvis hör ni mer från mig snart!

Spotifys första reklamfilm..

har vi just gjort klart. Den ser ut så här:

Låten är gjord av Lucky Elephant och heter Edgar. Den kan du spela här.

Ett stort tack ska Magnus på Potemkin ha samt Damien Conroy! Och Sophia och Rasmus och resten av det grymma gänget borta på Spotify såklart- ett helt overkligt tufft företag och världens bästa gäng får en att känna att man har världens bästa jobb. Tack alla!

Det får vara det för nu. Kram // C

ps. efter 3 månader slit med bl.a. det här och massa annat hoppas jag att husera den här adressen lite mer frekvent.